Hej farmliv!

Så lite mer än en vecka har gått här på farmen och även ifall vi är mitt ute i ingenstans (Verkligen mitt ute i ingenstans) så har vi lyckats hitta på lite grejer utöver jobbet för att hålla our spirits up!

När vi kom hit så blev vi skjutsade till en liten sketen stuga som dom inte hade hyrt ut på ca ett år. Stugan låg avsides från allt och alla och hade plats för 4 pers. Jag och Ida skulle dock bo där själva och vi kände att det var lite tråkigt att bli så avskärmad från alla andra men vi skulle göra det bästa av situationen! När vi gick in och fick oss en närmare titt inne i stugan och skulle göra oss hemmastadda så började vi inse att dom inte ens gått igenom för att kolla så att stugan är uthyrbar! Svart växande mögel överallt, speciellt i kylen som också hade en massa gammal mat i. Gammal mat i alla skåpen och köksredskap var inte diskat (sen ett år tillbaka då), kläder i garderoberna som legat där så länge att när man drog fram dom så vecklade dom inte ut sig, och där var bland annat smutsiga strumpor och underkläder. Hår som någon rakat av sig låg över en hel byrå tillsammans med en massa annan skit. And the list goes on.

Så vi spenderade de första 6 timmarna till att städa igenom hela stugan. Vi lyckades få det ganska fräscht och tillslut kändes det som att vi skulle kunna trivas ganska bra ändå! Och det gjorde vi. Förutom att det var så sjukt kallt på kvällarna/nätterna. Det var alltså 4 grader på natten och det gick inte att sova pga av kylan, men då var det bara att stiga upp, gå till köket, starta alla plattor och ugnen, spola varmvatten och vänta in värmen, haha ganska drygt. Men det blev vårt lilla place. Vi la ner vår själ för att göra det beboeligt och försökte hitta lösningar på allt, vilket vi var ganska bra på ändå tycker jag!

Vi är lediga söndagar och eftersom det inte finns någon matbutik närmare än 2 mil bort och vi inte har någon bil så kände vi att vi kunde lätt gå dom milen på vår lediga dag. 4 timmar tog det för oss att gå in till Stanthorpe, som har omkring 5000 invånare och är storschtaan här haha, köpte maaaassor med mat för att bunkra upp så att vi inte skulle behöva ta oss in dit igen på ett tag. Utöver alla nödvändiga matgrejer så köpte vi också ingredienser till att göra äppelpaj! Tjihoo! Så jag gick ut och plockade några äpplen och Ida gjorde resten, good job! Det blev mycket gott.

Så jobbet då. Jo vi plockar äpplen, Granny Smith. Det är inte mer avancerat än så att vi kör en traktor med tre stora bins som vi ska fylla med äpplen. En fylld bin ger 45 au dollar. Vi har stegar så vi kan plocka så högt som möjligt på träden, och en typ pung på magen som vi lägger äpplena i medan vi plockar för att sedan tömma den i binsen. Det är sjukt slitsamt, speciellt för axlar och rygg.. men vi kämpar på! Kryllar av sniglar på äpplena och i träden så man har ju mosat ett flertal med händerna, haha mm mysigt! Spindlar finns det också gott om. För det mesta är det ju bara att skaka av sig dom om man får dom på sig (vilket händer ganska ofta), eller så plockar man inte just det äpplet, eller ta ett löv och mosa om man känner att man har tid. Men en dag när jag plockade på ett träd så höll jag på att plocka en svart spindel med ett rött streck på ryggen och kände att den här är nog ganska giftig den, så inspekterade den ett tag innan jag gick till ett annat träd för att plocka. Googlade fram sen att det var en Redback Spider, dödligt giftig, oops! Fast ingen har dött av den sen 1980 så det är ingen fara. Jag såg en Spotted Black Snake längs vägen, googlade och fick fram att den också var väldigt giftig. Allt är fasen giftigt här, men det är klart, detta är ju Australien!

Haha så detta är det glamorösa livet vi lever just nu! Men jaa, tanken slog oss för någon dag sen att hur fasen tänker vi egentligen? "Ja! Vi åker till landet som har de mest giftiga krypen, drar ut på landet där dom håller till, och jobbar bland buskar och träd. Fan vilken bra idé!" Haha! Men det går bra, det är lite spännande och intressant ändå! Finns en giftcentral att ringa om vi skulle bli bitna och vi är försiktiga, så ni behöver inte oroa er där hemma!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0